Pappa.

Jag är alltid stolt över mina föräldrar. De arbetar hårt och har tagit sig dit de är idag genom den hierarkiska stegen. De är fina och underbara föräldrar, och jag skulle aldrig vilja byta bort dem mot någonting annat.
I torsdags blev jag extra stolt över min pappa.

Jag satt på en föreläsning med Tomas Enhager. Känd föreläsare, utnämnd till en av Sveriges bästa. Hade sms:at mamma tidigare, eftersom hon varit på en föreläsning med Kjell Enhager, bror till Tomas. Där fick hon klyva plankor med bara handen och gå barfota på glödande kol. Hon pratade, och har pratat, mycket om den föreläsningen. Kusin Elina har till och med utnämnt mamma till Moster Modig - en evig kamp om detta namn med mamma och hennes tvillingsyster. Mamma svarade på mitt sms att pappa gjort elen i Tomas hus i Frillesås, en liten håla i Kungsbacka kommun.
Föreläsningen med Tomas var bland de bästa jag har varit på. Jag fick en helt ny syn på livet, och allt han sa var så självklart. Jag älskade att han tog upp exempel från sitt eget och sina kursdeltagares liv.
Efter föreläsningen gick jag fram och tog Tomas i hand.
- Hej, Sanna Längvik heter jag.
- Hej Sanna.
- Jo, jag skulle bara hälsa från min pappa, Jerker Längvik. Han gjorde elen i ert hus i Frillesås.. Längviks Elektriska..?
- Jaaa, just det. Vet du, jag brukar ha med din pappa i mina föreläsningar, som ett exempel.
- Va?
- Jaa, han var den bästa hantverkare jag någonsin haft! Många hantverkare är så slarviga, de städar aldrig undan efter sig. Men din pappa, han var inte bara otroligt duktig på sitt hantverk, han städade undan efter sig också.
- Jaha, oj, det var roligt att höra.
- Ja, du MÅSTE hälsa till honom från mig. Då bor du väl i.. Onsala?
- Nja, Vallda.
- Just det, just det.

Jag tackade för en otroligt bra föreläsning och gick därifrån med ett smil på läpparna och känslan av ett bubblande skratt som var på väg upp från magen.

Min pappa. Jerker. Rikskändis.

Tänk så mycket man påverkar andra, trots att man inte vet om det.