Zaremba som en del i en kurs - ja tack!

Idag har jag haft en av de mest givande dagarna här på Institutionen för musik och medier. Vi åkte i två minibussar till Luleå, hämtade upp Maciej Zaremba vid Stadshotellet och vidare till Mediehuset. Där hade vi två timmars frågestund med den omtalade och omdiskuterade journalisten. Sjukt intressant och han hade kloka svar på allt. Retoriker som han är.

Efter en utsökt middag på Thai thai - som inte passar studentkassan så väl, men ibland får man unna sig helt enkelt - åkte vi tillbaka till Mediehuset för att delta i Publicistklubbens debatt med Zaremba, Pekka (chefredaktör på Haparandabladet) och en kille från Uppdrag Granskning om mediebevakningen i Vojakkalafallet. Otroligt intressant, om än mycket var rena påhopp. Blev upprörd själv och Tina bredvid mig kokade av ilska vid några tillfällen. Det var verkligen grymt kul att sitta i samma rum som Norrlands chefredaktörer och många reportrar ur journalistkåren här uppe, samt andra journaliststudenter. En sorts tillhörighet. Otroligt nyttigt och Publicistklubben kommer säkerligen få en hel del nya medlemmar tidigt framöver.

Nu ska jag hoppa i säng, imorgon ska jag lägga fram frågan om svenskaprov innan antagning eller -kurs i vårt program på kårfrukosten 08.30. Det är skrämmande hur många av oss på institutionen som inte kan den svenska grammatiken. Visserligen kommer de som inte kan svenskan inte få några arbeten efter examen, men varför slösa platser på dem istället för att duktiga blivande journalister kan få dem? (Lite hårddraget kanske, men jag tror att du förstår min poäng ändå..?)
Jag skulle då inte tacka nej till en uppfriskande svenskakurs sådär i början av programmet, eller som en del i den första journalistkursen.

I alla fall, blev ett lite längre inlägg än tänkt, avslutar med två bilder i anslutning till skolämnet - kurslitteratur.



Vilken var bäst? Varför?