13 864

Nu är jag uppe i 13 864 tecken med blanksteg i det långa reportaget. Skönt. Hoppas att det blir bra tillslut, inledningen verkar många "gilla" i alla fall. "Skrämmande, illamående, ångest" - precis vad jag vill uppnå.

Idag har vi varit arga. Och glada. Men det arga är ofta det man kommer ihåg, tyvärr.
Vi har en lärare som många i klassen haft för första gången. Trevligt. No. Big NO NO. Vår kurs har varit bland de sämsta någonsin, på grund av kommunikation och konstiga examinationer. Vi blir arga för att vi blir missbedömda. Eller så är det andra som blir det. Hur som helst har vi alla tappat suget på kursen, en vecka innan deadline för det långa reportaget. Det som ska vara på 25 000 tecken. Tack för den!

Det är tur att man har vänner som man kan göra high five med, som man kan skratta med efter att ilskan runnit av en. Som stöttar, pushar och peppar.
"High five för lägenhet!" "High five för praktikplats!" "High five för grymma pojkvänner!" "High five för bra mormor!" "High five för fina vänner!"


Snacka om "fina" vänner!

Praktikplats då? Jo, igår mailade jag herr chefredaktör på Norrköpings Tidningar. Han svarade mig 07.32 i morse med fem bra namn att kontakta inför praktiken. Tackar och bockar! Två svarade idag - och de vill ha mig båda två. Ringde ytterligare ett ställe, som jag haft kontakt med under några veckor, och de ska svara mig på torsdag. På torsdag ska jag alltså välja mellan (minst) tre praktikplatser - om jag får ett ja från den sista.
Lyckans ost! Säger som Minna: Jag är avundsjuk på mig själv. Tänk att man skulle känna den känslan också!

Fast jag har redan varit avundsjuk på mig själv i snart nio månader nu...