Att skratta så man gråter.

Emmelie ringde för en liten stund sedan. Hon har funderat på en text som vi ska ta med till veckans sceniska beredskap. Jag skrattade så jag grät. Själv har jag hittat en liten reklamtext som jag tycker är söt:

"Min form är vacker som ett löv. Mitt namn är som ren poesi. Och min fyllning av den lenaste nougat är smaksatt med precis lagom mycket kaffe. Kan du verkligen leva utan mig? Höstnougat."

Emmelie har valt ett mail från sin bror. Ibland har jag undrat vart hon får allt ifrån, kvinnan som enkelt kan förgylla mina dagar med en konstig mening eller annat knas. Nu vet jag. Kolla in brorsans mail här.

Jag tror att lektionen kan bli riktigt bra imorgon.