2010-09-01

The show must go on

I går träffade jag en kvinna som har satt djupa spår i mig. Ibland undrar jag om jag verkligen passar för jobbet, för jag blir så känslosamt involverad.

Kvinnan var gift med en världskänd och framgångsrik läkare som i oktober fick besked att han hade en hjärntumör av nivå fyra - den mest aggressiva tumören. Han fick strålbehandling och cellgifter, men när tumören var borta började hjärnvätskan att koagulera. De öppnade hans hjärna flera gånger för att ta ut geggan som hjärnvätskan bildade. Till slut insåg läkarna att han inte skulle överleva och kvinnan tog deras tre barn - sex och åtta år gamla - till sin pappa för att säga farväl. När hon själv skulle ta farväl lite senare bad hon sin man att börja andas av sig själv, vilket han inte gjort på flera dagar, för att de skulle kunna stänga av respiratorn. Han började andas. De öppnade fönstret så att solskenet skulle nå rummet och spelade hans favoritmusik jättehögt. Queens The show must go on.


Hon trodde hela tiden att han skulle klara sig. Hon är jättestark och en riktig överlevare och jag fick vara en av få som hört hela historien med sådana detaljer. Hon grät och skrattade om vartannat medan hon berättade om sin tvilling, sin själsfrände. Jag var så nära till tårarna hela tiden, och kämpade för att vara professionell.

Kvinnan satte djupa spår i mig och jag blev påmind om att leva livet här och nu. Och njuta av vad jag har. För jag lever ett otroligt liv, har så många otroliga människor i min närhet och är så otroligt tacksam och stolt för vem jag är och hur jag mår i dag.

Nu är det min uppgift att berätta kvinnans historia. En historia som kommer att nå närmare 80 000 personer. Jag vill förmedla både glädje och sorg och i slutändan hopp. För precis som kvinnan sa - livet är till för att levas, och hon måste ta tillvara på sitt och barnens liv.

Mannen gick bort i februari i år, bara fyra månader efter sitt cancerbesked. Han var född 1961, precis som mamma, och kände ingenting förutom huvudvärk innan tumören upptäcktes.

Lev som om varje dag vore din sista. Och berätta för dina nära och kära hur mycket de betyder för dig.

 I varje mörk vrå finns det alltid en liten strimma hopp. (Foto: jag)

3 kommentarer:

  1. Du måste länka när artikel kommer Sanna :)

    SvaraRadera
  2. otroligt starkt, vackert och tänkvärt sanna, jag ser så mycket fram emot att läsa din artikel!

    SvaraRadera
  3. jag vill ocksa lasa artikeln sen sanna! later som en fantastisk historia som kommer att inspirera manga. //Amelie

    SvaraRadera