I går införskaffade jag ett par nya joggingpjucks. Sjukt snygga. I dag tog jag och Crille en långpromenad runt Stångån, upp genom Berga, ner genom stan och avsluta på Åbacka café med våfflor och varm choklad. Eller, vi tänkte ta den rundan i alla fall.
Jag har alltid varit känslig för nya skor och får väldigt lätt skavsår. I dag hann vi inte längre än 200 meter innan det började kännas i hälarna av de nya skorna. Jag påpekade detta och rutten planerades om. Men inte ens den kortare promenadsträckan klarade jag av. Halvvägs hade huden förflyttats från de från början släta hälarna till små hudkorvar längst ner på hälarna. Den högra hälen fick dessutom en blod- och vattenfylld blåsa på köpet stor som en femma.
Vi bestämde oss för att gå tillbaka. Jag snarare haltade. Enda drivkraften som tog mig framåt var de väntande våfflorna på Åbacka café.
Efter att jag bjudit Crille på våfflor och choklad hade jag sjukt svårt att gå. Åbacka café ligger kanske 400 meter från vår lägenhet. Enda sättet jag kunde gå på så att det inte skulle göra allt för ont på var genom att gå på tå.
Men min riddare bad mig gentlemannamässigt att hoppa upp på hans rygg. Han transformerades med ens från riddare i utrustning till en vit häst och bar mig de 400 metrarna fram till lägenhetsdörren.
Det är därför man har pojkvän.
Hä hä häst.
Nu ligger hästen utslagen i soffan och kollar fotboll. Vi har fortfarande disken att ta tag i sedan gårdagen... Känns som att jag får ta på mig den. Tjänster och gentjänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar