Tankar om rökning.

Jag har alltid varit emot rökning. Att några av mina vänner gör det vid festliga tillfällen, eller konstant, varje dag, det rör inte mig. Jag låter andra sköta sitt, de är vuxna människor som kan bestämma över sig själva. Om de skulle bli sjuka av det, då kommer jag finnas som stöd. Men jag kommer aldrig stötta själva rökningen. Jag skulle heller aldrig kunna ha en pojkvän som röker. Never. Det luktar äckligt och är snuskigt. Jag vill inte ha med det att göra. Därför är jag superglad för att min själsfrände varken röker till vardags eller fest.

Det skulle ju ha varit alldeles förskräckligt att gå miste om en så fin person som livspartner, bara för några vita hoprullade pappersbitar med skadligt innehåll.