Självporträtt och ångesten när det inte går som man vill.

Jag har aldrig tagit riktiga självporträtt. Jag tycker att det är pinsamt. Det känns som att jag står där och putar med läpparna, kanske ler lite, suger tag om kameran med blicken (nåja, försöker i alla fall) och rätt som det är kommer säkert någon komma in i rummet och fråga: vad GÖR du?!

I alla fall. I dag hade jag lite tid att slå ihjäl, så då lekte jag med kameran, stativet och slutartiden. På sex sekunder hinner man göra mycket skôj.

Så, här är mitt bidrag till "Självporträtt och ångesten när det inte går som man vill". Allt taget med ett litet klick på kameran och självutlösaren.