Snokare där!

Vilken dag! Jag har bränt mig i solen, men det struntar jag blankt i! Bröstet får vara rött om det så vill, det blir brunt snart..
Efter att jag återigen avnjutit en frukost på balkongen med mor och far i morgonsolen, tog jag "boken" som vi ska läsa i Nyhetspublicering och fortsatte mitt sollapande. Pratade med C i en halvtimme om gårdagens nattliga samtal på TVÅ timmar! Galet..
Bestämde mig för att ta en joggingrunda runt golfbanan. Det var längesedan jag kände att jag verkligen ville ut och röra på mig, mer än på dansgolv i takt till alkoholens berusning.. I alla fall, ut kom jag med Beyoncé i öronen. Jag fick stanna och springa på stället två gånger, när golfarna skulle slå ut på andra tee. Väl förbi dem ökade jag farten, lät solen skapa fler fräknar på näsan och blundade för att njuta lite extra. När jag öppnade ögonen igen hade jag framför mig en 40 centimeter lång snok!!! Den var på väg över vägen när jag kom travandes. Ormskräck som jag har, huja, tvärstannade jag och började långsamt backa bakåt. Ormen fick syn på en fågel som säkerligen såg mumsig ut, höjde huvudet alldeles för högt för sitt eget bästa och började slingra mot diket. Här såg jag min chans! Jag fick ett ryck och började jaga ormen, fick tag om halsen på den lilla djävulen, bet tag om huvudet och slet loss det!
Okej, det var ljug.
Jag väntade tills den hade tagit sig ner i diket, sedan sprang jag för allt jag var värd hela vägen hem. Läskigt. Jag tänkte i början av joggingrundan att jag borde hålla utkik för ormar, eftersom de allt som oftast brukar ligga på vägen runt golfbanan och sola sig. De sekunder då jag INTE har koll på vägen, då kommer självklart djävulens husdjur fram och blockerar för mig!
Under middagen pratade vi om snoken och kom fram till att det kan ha varit en svart huggorm. Tur att jag inte vek mig för mina lustar att döda. Ibland blir jag rädd för mig själv.