Jag förrådde Emmelie så att hon blev arg på riktigt. Trots att det bara var ett spel fick jag skuldkänslor och gjorde henne därför sällskap till Coop och vägen genom Ankars, för att gottgöra. När jag cyklade hem ropade hon efter mig att hon hade kommit över det hela nu och jag kunde dra en lättnads suck.
Nu ska jag fortätta bocka av grejer på min att-göra-lista:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar