Alldeles nyligen kom jag på mig själv med att stå och prata med en fritt främmande människa, mitt på blanka dagen. Vi hade inte stämt träff eller sett varandra tidigare. Vi bara möttes. Tanten med pudeln var jättetrevlig, men det slog mig - allt C-arbete har fått mig att längta efter människor. Att få prata av mig, om så bara om vädret eller hundar eller till och med min bok.. Nya människor i min nya hemstad.
Det är tur att Linn gör allt för att få mig att träffa människor! Hon är en klippa, den bruden.
Och nästa vecka ska jag på UK - Utekravall - och få känna mig som en riktig, tvättäkta student. Med overall och en öl i handen utomhus på Universitetets "skolgård". Och fira att jag har lämnat in mitt arbete, och att Crille skrivit sin omtenta i kalkyleringen, och att Linn skrivit sin kalkyleringstenta. Hell yeah!
Nu ska jag cykla till Stadshuset och hälsa på Paul. Han ska visa Framtidens Linköping för mig, har jag tänkt i alla fall. Vi får väl se hur det blir med den saken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar