Stora beslut och stor lycka.

Det är inte alla som vet om det, men jag har "sagt upp mig" från jobbet (har fortfarande inte sett något avtal att skriva på). Magkatarren kom tillbaka för några veckor sedan, men det är bara en av alla faktorer som gjorde att jag tog steget till att sluta.

Till en början kände jag mig töntig, feg och svag. Varför kunde inte jag hålla ut längre? Men när jag har pratat med min familj, vänner och bekanta om situationen har jag blivit övertygad om att det jag gör är rätt. Därför känns det extra bra att det bara är i dag, i morgon och torsdag kvar innan jag lämnar stället för gott.

Missförstå mig rätt nu.
Jag har trots allt haft ett arbete - inte alla som har.
Jag har haft ett jobb sedan jag tog min examen - inte alla som har.
Jag har haft ett jobb inom den genre som jag studerade - inte alla som har.

Men nu får det vara nog. Huvudsaken i mitt liv är att JAG mår bra. Därför tog jag steget.

Så visst, jag kommer fortsätta att ha en gnagande oroskänsla huruvida jag kommer att klara hyran denna månaden eller inte. Och med mitt lilla kontrollbehov kommer det vara en utmaning att inte veta vad jag ska göra nästa månad, om ett halvår eller ett år.
Men det får gå. För huvudsaken är ju som sagt att jag mår bra.


Dessutom har min kreativitet flödat sedan jag tog beslutet. Nu listar jag mina projekt och idéer på ett långt papper, så när jag har lite att göra är det bara att ta tag i nästa punkt. Ni som känner mig vet att jag älskar att göra listor.

Och visst känns det bra att gå från att ha hört "du ler ju inte ens längre" till "vad härligt att höra dig säga att du är lycklig" från sin pojkvän.


Framtiden känns ljus.