Rörd.

I går ringde Crilles farfar Stene till mig när jag satt på spårvagnen hem.
Han ville tacka för fotoboken från hans 80-årskalas som jag knåpat ihop. Han sa att han blivit jätterörd och att den var jättefin.

Sådant värmer.

Han hade bemödat sig med att skaffa fram mitt telefonnummer och ringde en sväng för att tacka och småprata.

Tänk, har jag kanske fått mig en extrafarfar, tro?

Finaste "svägerskan" Anna tillsammans med hennes farfar, min "extrafarfar" Stene.