Morfar.

 Morfar.

1930-05-25 - 2011-05-26

Kära morfar.

Du ville alltid att jag skulle skriva ett reportage så fort jag varit iväg eller gjort någonting speciellt. 

Jag skickade dig vykort, men skrev aldrig mer än så. 

Nu skriver jag till sig en sista gång.

Du ville alltid verka butter och vresig,

 men det var enkelt att genomskåda glimten i dina ögon, 

hur mycket du än försökte dölja det. 

När jag skulle iväg på någonting kom de traditionella kommentarerna:

”Det blir inget med det.”

”Var hemma halv åtta.”

” Kalle Anka-kudden ligger i sängen och väntar på dig.”

Efter resan till Lanzarote utökades din repertoar med

 ”Jag fattar ingenting” i olika tappningar.

 Du förgyllde hela resan med dina skratt och kommentarer.

Jag minns hur jag fick passa schackdatorn när jag var liten

 och ropa på dig när den gjorde sitt nästa drag. 

Så vitt jag vet vann du varje match.

Jag minns hur hela släkten dansade 

på den stora gröna mattan i huset i Örgryte.

 Alltid glatt och lekfullt.

Jag minns hur jag inför varje omgång Vingapoker 

redan visste att du skulle vinna. 

Jag lyckades slå dig en gång och det fick du höra sedan. 

Frågan är om du lät mig vinna med flit?

Morfar. Jag kommer aldrig glömma dig.

Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, där du vilar på en ljusblå, mjuk Kalle Anka-kudde.

Din Sanna