2010-04-21

Jag hörde din röst igen.

Igår natt hörde jag din röst. Du ropade "Sanna" och jag kunde se dig med en stor sagobok, och sedan bakom palldisken när du skulle köpa sockerbitar av mig. Sedan ropade du "Smulan" på samma sätt, med din raspiga men samtidigt pigga röst. Jag kunde se hur du vände den finaste kattmaten uppochner på vår uppfart och Smulan som joggade mot dig och maten. Ni var bästa vänner. Precis som du och jag.

Du var så verklig och jag grät.

Det var så längesedan jag hörde din röst nu, och förlåt farfar, men jag hade nästan glömt hur den låter.

Jag ångrar att jag inte kom och hälsade på oftare. Jag ångrar att vi inte pratades vid mer. Men jag är för evigt lycklig för att jag intervjuade dig den där timmen, och lärde känna dig lite bättre. Det är märkligt hur det mesta centreras runt barnbarnet och inte tvärt om. Det är av de äldre vi kan lära oss om livet. Jag ångrar att jag inte tog vara på tillfällena bättre.

Jag såg dig stå vid sidan av fotbollsplanen, men när jag skulle hälsa på dig efter matchen såg jag hur du körde iväg i den röda bilen. Den röda bilen som Sniff nu köpt, och varje gång jag ser den hemma på uppfarten lurar jag mig själv för en halv sekund att du är där och hälsar på. Kanske rensar rabatten eller målar husväggen. Men du är inte där. Du finns numer bara i mina minnen och på kort.

Jag gråter när jag skriver det här. Jag har inte haft en ärlig chans att kunna bearbeta din bortgång. Det skulle hjälpa om jag var hemma oftare tror jag. Men varje gång jag är i Domkyrkan tänder jag ett ljus för dig vid Livets träd. Skänker dig en tanke och ser upp mot det vackra stentaket.

Jag känner mig skyldig att jag inte hälsade på dig vid din grav när jag var hemma sist, Mio sa att de gjort den så fin. Förlåt farfar.

Nu kan jag höra dig igen. Jag hoppas att mina minnen av dig och din röst stannar kvar för alltid.

Jag älskar dig farfar, kom ihåg det.













Bilden togs mindre än en månad innan du gick bort. Sent julfirande hos familjen Längvik.

1 kommentar:

  1. Sanna, du är verkligen duktig på att skriva.. tårarna trillade ner för mina kinder också och jag måste säga att jag känner igen mig. Hoppas du har det bra på ballkongen i Linköping :) / Jessica

    SvaraRadera