Signs and streetlights

David, Idol-David, har ett band som heter Signs and Streetlights. De söker kvällsbilder till en musikvideo som de ska göra. De här är mina bidrag. Var ute och tog dem i kylan i kväll.

Foto: jag

Tribute to Linn.

När man läser detta inlägg går det mycket bra att lyssna på den här låten.

Linn är min absoluta favorit här i Linköping (efter Crille, såklart). Hon är aldrig sur eller arg, hon lättar alltid upp stämningen, hon har alltid något nytt skvaller på gång - oavsett om jag vet vilka personerna är eller inte - och hon kommer alltid med kloka tips och råd. Hon är precis som en bästis ska vara. Dessutom ÄLSKAR hon Bonde söker fru och Ensam mamma söker, vilket gör henne till min dejt på söndagskvällar från och med på söndag.

När jag tänker efter känns det som att söndagar har blivit vår dag. Vi har tagit tidiga promenader tillsammans, vi ska ha mamma-dejter och har fotat tillsammans i mysiga Gamla Linköping. Alltid på söndagar.

Här är en annan bild från i söndags:

Foto: jag. Hår och makeup: Johanna Rask

Bokmal.

I dag har jag beställt fem böcker som ska pryda våra nya fina Billy-bokhyllor. En av dem har jag tänkt köpa sedan ett tag tillbaka, två har jag fått tips av från en känd fotoblogg, en har Crille tänkt köpa till mig - fick jag reda på precis - och den sista tipsade både mamma och mormor mig om.

Här har ni dem:

 Tips från fotobloggen.

 Tips från mamma och mormor.

 Kunde ha fått från Criss.

 Har tänkt köpa ett tag.

Tips från fotoblogg.

Det verkar bli en höst i liggfåtöljen, med en kopp te i handen, tända ljus och mjukisfilten över de kalla fötterna. MYS!

Världens snyggaste Linn

Jag har världens snyggaste vänner. Här är en av dem, som var modell för mig i dag till mitt andra höstreportage för Linköpings-Posten:

Världens bästa Linn, helt enkelt. Foto: jag. Hår och makep: Johanna "alltid-steget-före" Rask

Apelsin eller kodning?!

Sanna står i köket och äter en apelsin. Hon har delat med sig av några klyftor till sin pojkvän, tillika sambo, som kommer in i köket lite rastlös.
Sanna: Vill du ha en till klyfta?
Crille: Nej, jag måste koda.

Crille rusar iväg till datorn.


Så har jag det. Hur har du det?

Dagen då jag satte raggmunk i halsen.

I går blev det middag framför Idol. Crille hade redan slängt i sig sina två raggmunkar, medan jag var inne på min andra. De visade snabba klipp kring de som det gick bra för i slutaudition. Crille ropar till:
"Kungsbacka!"
Jag kollar upp. Raggmunken fortfarande i munnen. Ser den lite runda, goa figuren och kollar ner på namnet.
David Martell.
"DAAAAAAAAAAAAAAVIIIIIIIIIIIIIIIIIID!!!! Det är ju David på TV!!!"

Det är roligt när man upptäcker att ens vän från gymnasiet är med på riks-TV och blir känd... Och på ett alldeles superbt sätt också!

Kärlek.

Mina två favoritkillar

Fina ord.

Jag har blivit lovordad.
Underbara Carina (vars man dog i cancer) mailade min chefredaktör och den ansvarige utgivaren för Linköpings-Posten och skrev såhär:

Hej Bengt & Emelie,


Vilken fantastiskt underbar och duktig medarbetare ni har i Sanna Längvik. Hon skrev ett enastående reportage om mig och mina grannar i LP bostad under grannsämja. Jag har genomgått en mycket tuff period och Sanna ringde mig och tog kontakt på ett mycket proffsigt sätt och har under intervju och allt varit helt enastående. Vilken empati och vilket engagemang och fantastiskt skrivet enligt alla som har läst och gråtit. Mina grannar som blivit intervjuade tycker likadant och Sanna kommer absolut att bli en mycket känd journalist en dag om det är det hon kommer att satsa på i framtiden.


Önskar er och era fina medarbetare allt gott, mvh Carina Stenestrand

I dag mår jag bra, trots halsont och stela axlar.

The show must go on

Här finns artikeln om kvinnan (vars man dog i cancer) att läsa, i alla fall till mitten av denna veckan...

Nu drar vi

TILL GÖTEBORG!

WIIIHOOOO!

Du får mig om halsen.

Det bidde vare sig slagg eller vin, men det bidde getinglunch, tjejsnack och mys under filt. Som vanligt helt enkelt, minus getingarna!

Jag har kanske kanske fått lite jobb till företaget. Minns ni att jag fotade mammas smycke? Smyckestillverkaren gillade mina bilder, så nu skickade hon två nya som hon gjort. Det är ett runt och ett rektangulärt hängsmycke i olika material, där hon ristat in två olika bilder på mig. Jag fick smyckena som gåvor mot att jag fotograferade dem. Hello mormor och farmor - här får ni mig runt halsen!

Emme modellade, men halsbanden kom fram bättre utan en sötnöt som tog all fokus..

En liten sneakpeak..

Emme comes to town!

I dag kommer Emme till stan. Det ska bli jä.......ttekul!
Fröken fräken ringde i går och berättade att hon kommer i eftermiddag. Trist bara att vi bokat hemresa till Kungsbacka just denna helgen - vilken krock!
Jag har i alla fall bokat in en lill-lördag i vinets tecken på någon uteservering med tjejsnack som enda punkten på dagordningen. Och förhoppningsvis slaggar hon på vår skinnsoffa när hon ändå är här.

Det blir en go vecka, helt enkelt!

Foto: Jessica sötungen Larsson

Blommor och... bin?

Hittade till Moderskeppet-Sannas photohopblogg via Elin Ivemo. Hittade en rolig guide för rosa blommor och försökte göra någonting liknande, men jag hade inte riktigt lika rosa blommor som hon att jobba med från grunden..

Före...

Efter...

Det gick på några sekunder, tycker att det blev ett annat sorts liv i bilden. Vad tycks?

Omröstning?

Okej. Min fråga till er läsare är:
Ska jag ha kvar den gamla headern tills jag hittar på någonting nytt:

Eller ska jag ha kvar den nya som jag satt och lekte ihop precis:

???

Min mamma är närmare 0 än 100

I går fyllde mammsen år. Hon klagade lite skämtsamt innan sin födelsedag om att min fasters paket var det enda hon skulle få.

Tji fick hon!

Köpte det här fina halsbandet från Johanneli för en billig peng - mycket billigare än vad många andra tar. Och visst blev det snyggt?!

Foto: jag

Uppdrag granskning

Jag kommer då göra en egen granskning innan jag sätter både mina föräldrar och svärföräldrar på ålderdomshem efter att ha sett Uppdrag granskning...

Är man yrkesskadad eller är det bara nostalgi när man ser PT:n som Janne Josefsson håller i handen och de första tankarna är:
Undrar vem som har redigerat den sidan?
och
Undrar vem som har skrivit den texten?

Adam and his bitches...

Foto: jag.

"Killarna" är på fulsittning ikväll och förfestade lite hos oss...




Är jag helt störd som vill byta ben med min pojkvän?

Glassigt

Vi hittade ett 8-pack glassar på ICA som kostade typ 10 kronor. 10 kronor!! Så jäkla billigt!

 Foto: jag.

Men var de inte lite små?

Well oh well

Nu råkade jag hinna med att fixa in den nya headern - krångligt det kunde bli - precis innan Sveriges avspark mot San Marino. Oh, Jesus, vilken match!

I andra halvlek försvann 5-mannalaget till Cloetta Center för Kalasmottagningen och teddybjörnar från Stockholm. Med min simultankapacitet kunde jag fortsätta att kolla på matchen OCH skriva ut en artikel och redigera en bild. Gött!

Nu är det snart dags för mig att gå till jobbet. Det enda jag har inplanerat är en kort intervju och överlämnande av blommor klockan 18 med den sista Månadens granne, som nominerades av den kvinna jag skrivit om tidigare. Hon nominerade tre grannfamiljer som hjälpt henne att göra vardagen lite enklare, så att hon kunde åka till sjukhuset till sin man oftare och för att familjen skulle få känna sin som en riktig familj under sjukdomstiden och i efterhand.
I går började närmsta grannen att gråta när hon berättade sin historia. Det är oförståeligt vilken otrolig sorg en aggressiv cancer medför, inte bara för närmaste familjen.

Nästa vecka kommer artikeln i tryck - lovar att länka!

...

Och nu har jag ett helt 5-mannalag hemma i soffan som ska kolla matchen. Det hade jag inte räknat med...
Blir nog varken jobb eller bloggrenovering ikväll!

Under konstruktion...

Testar lite headers nu, men hinner inte göra det klart innan jag ska på intervju kl 18. Får återkomma med renoveringen när jag har tid...

Reco är rätt reko.

Jag blev precis medlem i reco.se och skrev en recension om Nelly.com i samband med att jag hade lite småstrul med betalningen av mina kläder.

Det här fick jag till svar:

"Du har skrivit en rekommendation på reco.se som var mer än 150 tecken.
Som tack för hjälpen skänker vi två kronor till utsatta människor i samarbete med Stockholms Stadsmission."

Det var ju ganska reko gjort.

Lönerapport

I dag är det dags att skicka in lönerapporten! Hittills har jag skrivit 18 artiklar sedan den 25 augusti - för Linköpings-Posten. Till Linköpings Tidning har jag skrivit 15 st. Det blir nog en go första lön faktiskt, för att bara ha jobbat nästan två veckor..
Då känns samvetet inte lika påtagligt för helgens shoppingexplosion...



För övrigt håller jag på att göra om lite här på bloggen, med start vid frukost. Vad tycks hittills?
Ska göra om headern och lite färg och form. Men jag tror på ett lyckat resultat i slutändan. Egentligen ville jag bara ändra sidbredden på den, då jag inte kunde visa bilderna stora tidigare. Men det betydde att jag var tvungen att ändra hela mallen, och så fick det bli. Ja, det var ett långt utlägg kring något så ointressant som en bloggrenovering.

Shop 'til you drop!

Efter att ha hört IKEA-reklamen på Spotify och radion hela veckan hade vi höga förväntningar på "Sveriges största loppis". De sjönk till botten och borrade sig ner 6 meter under jorden när vi hoppade av bussen i Tornby. Några få bord med trista gamla grejer stod vid utgången. Hittade bara fyra pocketböcker a' 10 kr.

Men det gjorde inte så mycket. Efter fem timmar i Tornby fick jag med mig två BH:ar, en cardigan, ett par skor och en ring. Crille köpte ett par jeans.

Hrm, i går kväll klickade jag hem "lite" grejer från nelly.com också.. Så en höstuppdaterad garderob är på väg mot Humlegatan. Men eftersom jag prenumererar på Elle så lär jag vilja ha mer snart. Redan nu vill jag ha en spets-t-shirt och ett skärp från Gina, höga strumpor och en tunn skinnjacka.

Ah, detta shoppingbegär som aldrig stillas.

Ringen som jag köpte i dag, JC, 59 kronor. (Foto: jag)

Love on a pink flower.

(Foto: jag)

Ooops...

Fick egentligen inte visa den här bilden på min älskling, men han är ju så förbannat jävla vacker så jag kan ju inte bara låta jpeg-filen ligga och skräpa i en mapp i min dator...
Eller vad tycker ni? För mig är han McDreamy in a box. Det kan inte, bara kan inte, finnas någon bättre/snyggare/snällare/roligare människa än han. Han är min bästa vän och själsfrände. Han är min.

Världens finaste vid Kukkolaforsen nära Haparanda. (Foto: jag.)

The show must go on

I går träffade jag en kvinna som har satt djupa spår i mig. Ibland undrar jag om jag verkligen passar för jobbet, för jag blir så känslosamt involverad.

Kvinnan var gift med en världskänd och framgångsrik läkare som i oktober fick besked att han hade en hjärntumör av nivå fyra - den mest aggressiva tumören. Han fick strålbehandling och cellgifter, men när tumören var borta började hjärnvätskan att koagulera. De öppnade hans hjärna flera gånger för att ta ut geggan som hjärnvätskan bildade. Till slut insåg läkarna att han inte skulle överleva och kvinnan tog deras tre barn - sex och åtta år gamla - till sin pappa för att säga farväl. När hon själv skulle ta farväl lite senare bad hon sin man att börja andas av sig själv, vilket han inte gjort på flera dagar, för att de skulle kunna stänga av respiratorn. Han började andas. De öppnade fönstret så att solskenet skulle nå rummet och spelade hans favoritmusik jättehögt. Queens The show must go on.


Hon trodde hela tiden att han skulle klara sig. Hon är jättestark och en riktig överlevare och jag fick vara en av få som hört hela historien med sådana detaljer. Hon grät och skrattade om vartannat medan hon berättade om sin tvilling, sin själsfrände. Jag var så nära till tårarna hela tiden, och kämpade för att vara professionell.

Kvinnan satte djupa spår i mig och jag blev påmind om att leva livet här och nu. Och njuta av vad jag har. För jag lever ett otroligt liv, har så många otroliga människor i min närhet och är så otroligt tacksam och stolt för vem jag är och hur jag mår i dag.

Nu är det min uppgift att berätta kvinnans historia. En historia som kommer att nå närmare 80 000 personer. Jag vill förmedla både glädje och sorg och i slutändan hopp. För precis som kvinnan sa - livet är till för att levas, och hon måste ta tillvara på sitt och barnens liv.

Mannen gick bort i februari i år, bara fyra månader efter sitt cancerbesked. Han var född 1961, precis som mamma, och kände ingenting förutom huvudvärk innan tumören upptäcktes.

Lev som om varje dag vore din sista. Och berätta för dina nära och kära hur mycket de betyder för dig.

 I varje mörk vrå finns det alltid en liten strimma hopp. (Foto: jag)

Givare i dubbel bemärkelse.

Älskar enkelheten, linjerna och färgerna i det här fotot. (Foto: jag)

I dag var jag och lämnade blod. Nu har jag ett jättehål i armen som fortfarande ömmar - de satte nålen lite konstigt i mina vackra vener så att det kändes. Fick ta hur mycket fika jag ville och välja mellan massa fina gåvor ur ett skåp - glas, necessärer, handdukar, t-shirts. Men jag valde att ge bidraget till barncancerfonden. Det kändes bättre på nåt vis. Vad ska jag med en extra pryl till hemma, när sjuka barn behöver alla medel de kan få?